Ta vare på din pappaledighet
Norge är ett av få länder i världen där man får möjligheten till att vara hemma med sina barn under så lång tid som upp till ett helt år. I Norge måste pappan ta ut minst 10 veckor i sin ”pappapermisjon”, i Sverige är motsvarande siffra 13 veckor. Vilket är för mycket för en del pappor. När man möter folk från andra delar av världen så förstår man hur lyckligt lottade vi faktiskt är. Och hur tacksamma vi bör vara.
Jag anser nämligen att det är ett privilegium som alla borde glädja sig åt, att få den möjligheten att vara så nära med sitt barn under de första månaderna eller åren.
Men det är förstås inte lika lätt för alla pappor att med gott samvete glädja sig till detta. Jag skulle vilja påstå att det finns en stor (o) kultur i en del branscher för att inte låta pappan ta ut sin lagstadgade ledighet. Det är också många företag (läs; vanligt förekommande där mannen har ledarposition eller liknande) som betalar mammornas ”lön” för att mannen fortfarande ska kunna jobba i de veckor som egentligen är deras permisjon.
Själv är jag utbildad naprapat och driver egen klinik. Så för min egen del som egen företagare är allt som har med ”ofrivillig” eller ”påtvingad” ledighet, som sjukdom eller vid föräldraledighet, oftast en svår balansgång mellan viljan att vara hemma, mot en nödvändighet att faktiskt måsta vara på jobb för att företaget ska gå runt. Trots för att det inte är särskilt många veckor det handlar om.
Som kuriosa kan här nämnas att det först var i 2008 som egna företagare i Norge, eller selvstendig næringsdrivende, fick samma villkor att vara hemma med sitt barn som vanliga löntagare. Hmm, jämlikhet?? Men det är en helt annan diskussion det.
Både i Sverige och Norge är det dock möjligt att ha ett flexibelt uttag av sina föräldradagar. Att man alltså är hemma med sitt barn bara någon dag i veckan, men under en längre tidsperiod. Det är en fin möjlighet för till exempel de i samma situation som mig som har ett företag att sköta.
För min egen del så tog jag tidigt ett val. Egentligen för många år sen. Den dagen jag blir förälder, så tar jag ut min ledighet på heltid. Det blir helst utomlands, gärna i ett soligt land. Och det är av den enkla, och kanske lite sorgliga, anledningen att jag känner mig själv. Jag är en sådan person som älskar mitt jobb och jag älskar att arbeta. Jag är ansvarstagande, och värst (eller bäst) av allt är att jag har ett ordentligt kontrollbehov. Skulle aldrig fungera för mig att vara på jobb kanske 2-3 dagar i veckan och hemma med mitt barn de resterande dagarna. Jag skulle ändå vara på jobb uppe i huvudet varje dag, och jag skulle inte alls kunna slappna av och njuta så mycket som jag vill av välbehövd ledighet och av det att vara pappa. Och jag skulle dessutom ha väldigt svårt att bara vara hemma i vårt ”vanliga” liv och vanliga rutiner, utan att involvera mig det minsta i jobbet. Så för min del var det alltså ett väldigt lätt beslut att ta. Och relativt lätt att övertala min kära fru till detsamma. Pappapermisjonen ska ”firas” i Thailand.
Sagt och gjort, 2 februari 2017 bar det iväg från ett kylslaget Oslo, för en förväntansfull familj med solsken i blick. Snabbt infann sig den dagliga rutinen. Inget konstigt alls för en rutinmänniska som mig.
Uppstigning mellan 6.30-7, vissa dagar morgonwalk på stranden samtidigt som solen tittar upp över bergen. Frukost. Elton, vår son, leker en stund på golvet innan han gör sin dagliga leverpastej i blöjan. Vi lägger han i sin säng för förmiddagsluren. Babycall på, och vi kommer ned till stranden. Oftast sover Elton en timme, en bra dag två. En av oss går upp och hämtar honom ned till stranden, där vi badar och solar fram till lunch. Han får mat samtidigt som oss, och efteråt kryper han runt på golvet i jakt på diverse bra eller mindre bra föremål. Efter detta är det dags för eftermiddagsluren medan vi fortsätter jobbet vårt på stranden.
Elton sover 1-2 timmar, vartefter han får komma ut och bada igen. Efter stranden är det träningsdags. Gym, simning, bootcamp med de andra ”longstay”-skandinaverna, eller bara övningar hemma i bungalowen. Elton får middag, samtidigt som vi njuter av vin, varandra och solnedgången.
Lagom till vi ska ut på middag så har Elton somnat igen i vagnen sin. När vi kommer hem efteråt väcker vi upp honom, byter till pyjamas och han får en omgång John Blund-dricka så att han sover gott genom natten. Eller gott och gott. Sen hans första två tänder börjat komma så är det lite mer liv i luckan på natten. Men inget som inte hans mamma klarar av med glans. Nästa dag samma igen.
Jag vill här också ta chansen att tacka min bättre hälft, och Eltons mamma, för det arbete hon till nu lagt ned på vår son. Har inte varit några som helst problem att överta stafettpinnen under mina föräldraveckor. Nu har hon ju då förstås funnits med i bakgrunden varje dag för att se så jag klarar av mina åtaganden J
Jag hade några mål med min resa. Förutom att förstås vara dadda, så skulle jag lära mig italienska (måste ju ha något att underhålla hjärnan med), VILA, och få min kropp och själ i BALANS (lät lite insnöat det där). Nu med bara några få dagar kvar här nere i Thailand så måste jag erkänna att jag är väldigt nöjd med mig själv. Känner att jag verkligen har fått ut maximalt av resan, mina mål, och min pappaledighet.
Jag förstår ju att det är långt ifrån alla som har möjligheten till att göra samma sak som mig och min familj. Men det minsta man kan göra, är åtminstone att göra det man själv känner fungerar bäst utifrån de förutsättningar man har. Bör dock nämnas att det inte bara är en tillfällighet och tur att min familj fått möjlighet att kunna spendera 8 veckor i Thailand. Det har varit ett av mina huvudmål med mitt jobb och mitt företag under alla de åren jag hållit på. Ett målinriktat arbete som burit frukt kan man säga.
Men vi är alla olika. Gör det som passar dig och din familj.
Det viktigaste är att du har en plan och ett tydligt mål för det du gör. Och inte minst, att du faktiskt tar den fantastiska möjligheten som pappapermisjonen innebär, alltså att få umgås med ditt barn. Tänk på att dessa månader aldrig någonsin kommer komma tillbaka.
Sawasdee Thailand!
